Vi funderade på vad som kunde vara gott som vernissagesnacks. Jag testade att rosta mandlar, jag minns att en väninna gjorde det ofta för tjugo år sedan. Men varför är det så omöjligt för mig att göra en sak i taget? Sådär som jag ser andra människor göra. Man börjar med en sak. Gör färdigt den. Check. Inte rosta mandlar, knäckebröd, plocka björnbär samtidigt. Då blir mandlarna svarta. Om jag i mina memoarer skulle summera allt jag bränt sista året, då kommer sidorna att gå åt.
Så from NU. Göra en sak i taget. Snälla följ upp mig på det svåraste i livet; att förändra beteende.
Kontrollera mig genom att kollpåvridet färg mandlarna har på vernissagen
På bilden får de brända mandlarna sällskap av övermogna vikentomater.
Kamera och pensel 